ANONYM OK

  • ANONYM
  • "JAG BÖRJADE GOOGLA OM VAD SOM HÄNDER MED MIG..."

  •  16 årig blyg men öppen pojke som har intresse för musik med mycket problem
  • uppväxt i en kristenfamilj.


  • Jag har alltid vetat att jag har varit annorlunda. Under lågstadiet så började alla mina vänner (pojkvänner) skicka lappar runt till flickorna i klassen där det stod: "får jag chans på dig?" Alla mina vänner tyckte att jag var konstigt som inte fråga chans på någon under hela lågstadiet (1-6). De dom inte visste var att jag hade skicka två lappar åt flickor som jag tyckte om (ville lära känna lite bättre) men båda sa nej. Då tappa jag lusten bara med att försöka med det. Under hela de fyra första åren i lågstadiet blev jag lite mobbad för att jag inte hade haft någon flickvän. Början av årskurs 6 så träffade jag min första flickvän som jag gillade mycket, fast under allt de här så fanns den där känslan som säger att jag inte är som alla andra.
  • Vi var ihop ca 2 månader, så insåg jag att de känslor jag hade för henne var bara vänner och inte mer än så (jag gjorde slut).
  • Under den tid jag var ihop med henne så tror jag att mina föräldrar kanske såg att jag var bara vän med henne inte mer. Sommaren kom och jag började inse att jag var homosexuell, det gjorde min syn till allt klarare för mig, sommaren tog slut och jag börjarde i högstadiet som jag var väldigt spänd för och där hoppades jag att jag kanske skulle hitta någon som jag.

  • Första året av högstadiet var bra, jag fick många nya vänner. Andra året, om jag själv skulle få önska, skulle jag ta bort minnen ifrån.

  • En flicka började prata med mig och jag fick känslor för henne, samtidigt som den där saken i huvudet fortfarande säger att "jag är homosexuell", det blev en röra. Jag börja googla på det som händer med mig och kom till att jag kanske inte är homosexuell utan bisexuell. Vi blev tillsammans och var ihop i ca. 3 månader tills vi gjorde slut. Under hela detta förhållande så hade jag den där känslan att jag är homosexuell, jag själv tror att hon insåg det att jag inte gillade flickor utan pojkar.

  • Årskurs 8 slutade och jag hade inte hittat någon som jag. Det lede till att jag blev deprimerad. Sommaren kom och som det såg ut så skulle jag bli konfirmerad.. hmm... jag hade tappat min tro för länge sedan efter som de finns många kristna som är emot homosexualitet. Men ingen visste att jag var homosexuell, så jag blev jag konfirmand fast jag inte var så troende. Konstigt nog så anmälde jag mig som en hjälpledare, sommaren tog slut och skolan började igen.

  • Årskurs 9 började och min depression hade börjat försvinna och jag började accepterar att jag var homosexuell och till slut så hade mina bästa vänner insett att jag var homosexuell. Under årskurs 9 hade jag börjat uppträda med musik och träna judo igen, musiken har alltid hjälpt mig genom allt som jag har gått igenom. Jag hittade vänner med samma intresse som jag, som gillar musik, jag började spela i ett band som jag fortfarande uppträder med. Och det jag har väntat på hela mitt liv är att hitta någon som jag ! 
  • Ja, jag blev ihop med min första pojkvän som jag älskade, men som alla säkert vet så kan man inte hålla kärleken vid liv, vi gjorde slut efter ett par månader på grundar av att ingen av oss har kommit ut för våra föräldrar. De bästa med det är nog kanske att vi är fortfarande jättebra vänner. 
  • 9an börja ta sitt slut och vi var tvungna att välja ny skola (jättesvårt för mig) men till slut så blev det att jag valde ett gymnasium. Sista veckorna av skolan var mycket att hålla koll på, jag skulle uppträda på vårmiddagen i skolan med mina vänner och jag var en av de som planerade programmet också, väntar bara , det kommer mer... jag skulle uppträda med bandet också under samma vecka, så mycket att hålla koll på. Allt gick bra på vårmiddagen, och jag slutade i högstadiet. Men ennu en viktig sak som jag inte har gjort än är att komma ut för mina föräldrar.
  • Sommaren kom och andra dagen av sommarlovet så sa jag det !! Ja jag sa det, och jag blev så glad att dom accepterade mig, och ännu roligare är att jag klarade hjälpledarutbildningen och fick jobb som hjälpledare.

  • SÅ, Här är jag nu, en öppen homosexuell pojke med intresse för musik samt vänner och familj som accepterar mig för den jag är ! Tack för allt.


  • DELA DENNA BERÄTTELSE: