Christopher



  • CHRISTOPHER
  • Att skriva en kom ut berättelse är svårt. För när jag tänker på hur det var att komma ut så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jag kommer ut varje dag. Varje gång jag pratar om mig själv för nya människor om mitt liv så kommer jag ut, eftersom mitt liv inte går ihop med den gängse heteronormen. MEN med det sagt så gör jag det idag utan att blinka. Och jag ska försöka berätta varför.
    Allt skedde en septemberdag år 2000 när jag var 19 år. Jag hade just firat på min första Pride i Stockholm (i smyg) och på den stora festerna träffade jag Christian. Han var tre år äldre än mig och vi började prata i baren medan vi båda väntade på att få bartenderns uppmärksamhet. Han var från Danmark och jag fattade ingenting av vad han sa men han var så söt och jag inte ville visa min totala förvirring så jag nickade och sa ”Ja precis” efter varannan mening tills han sa ”You don’t understand anything do you?” Jag blev supergenerad och vi switchade till engelska. Och tur var det, för då förstod jag att han inte bara var söt utan också rolig och smart. Vi pratade och pratade och pratade och helt plötsligt tände de lamporna på klubben och klockan var 5 på morgonen. Då promenerade vi genom Stockholms tomma gator och hånglade på en bakgård på Söder som vi mer eller mindre bröt oss in på.
    Jag hade aldrig känt såna starka känslor som jag gjorde just då. Någonsin. Så jag visste att det var något på gång. Dagen efter åkte han tillbaka till Köpenhamn och ett oändligt antal sms skickades varje dag. Jag var kär och insåg att det som jag hade hoppats skulle vara en ”fas” eller tillfällig förvirring var nu bara att glömma och inse fakta. Jag var bög. Jag hade under flera år funderat på om det var så men vågade inte riktigt erkänna det för mig själv.
    Den dagen i september låg jag på soffan och kollade på TV med mamma och som från ingenstans började jag gråta. Mamma frågade vad som hade hänt och jag sa ”Anledningen till att jag inte har någon tjej är för att jag inte vill ha det. Men jag har en kille” Tårarna rann som floder ner för mina kinder och jag tittade på mamma med en förväntan om drama. Den reaktionen uteblev och istället sa hon ”Var det bara det?”. Jag blev helt stum och visste inte hur jag skulle reagera. Det gick ju lätt det här - tänkte jag och torkade tårarna. Min mamma har alltid varit en förstående person och just den dagen var det lugnt. Dagen efter däremot kom dramat. Mamma började tänka på allt som skulle bli så svårt i mitt liv, att jag nu levde med risken för att bli utsatt för våld, HIV och diskriminering. Jag reagerade med att först bli arg och sen med en förståelse för hennes situation. Jag hade ju trots allt tagit, typ, 4 år på mig att bli ”bekväm” med tanken på min homosexualitet och nu ville jag att mamma skulle acceptera den på en gång.
    Men, lösningsorienterad som jag är, gick jag och köpte boken ”Bög - Så funkar det” av Calle Norlén, och gav den till denne. Döm av min förvåning när hon två dagar senare kom och frågade om jag var en Twink eller en Muscle-Mary! Hon hade läst boken och där började vårt samtal som ledde till en starkare relation oss emellan.
    2 år senare gick mamma i Prideparaden under flagget ”Stolta Föräldrar” medan jag stod och tittade på. Det var en stor dag!
    Att komma ut kan innebära så många olika saker för olika personer men jag är helt övertygad om att om man står upp för sig själv och den man är så kommer man själv och omvärlden att respektera en mer än om man lever ett liv i smyg. I mitt fall behövde jag träffa Christian som jag mig boosten att våga. I ditt fall kanske det är något annat. En sak är säker, och det är att om du en gång vågat så kommer du våga igen, och igen och igen tills det inte över huvudtaget är en grej. Och då är du fri på riktigt.

    DELA CHRISTOPHERS BERÄTTELSE: