fanny ehn





  • FANNY 

  • "JAG HAR VALT ATT SÄGA UPP KONTAKTEN MED MIN FAMILJ"


  • Året var 2008, jag var 15 år gammal och desperat efter att hitta mig själv i denna stora kaotiska värld. Jag var nyfiken på allt som var lite mer utstickande än det så kallade "normala" gällande allt. Jag utforskade mig själv med bland annat klädsel och intressen.  Detta ledde till nya vänner och det var då mitt lilla gäng kom till. Det nya gänget var lite som jag, gillade det mer "udda" och var även öppna gällande ämnen som var tabu för många att prata högt om. Sexualiteten var en av de sakerna som vi i gänget kunde prata öppet om utan att det var någon som tyckte det var konstigt. I gänget var det en kille som var öppet gay och en tjej som var bisexuell. Jag tror att det var tack vare att vi alla var väldig öppna och inte dömande när det kom till läggning som gjorde det lättare för mig att förstå vem jag själv var och därför var det ändå ganska lätt att acceptera för mig själv, som bisexuell. 

    Inte långt där efter fick jag min första flickvän vilket innebar att jag var lite gladare än vanligt. Detta lade min mamma märke till och frågade mig varför jag gick runt och log. 
    Jag, min syster, pappa och mamma satt i vårt inglasade uterum runt bordet när frågan kom. Jag tvekade lite men innan jag han ta mig mod till att säga något frågar min mamma:
    - har du träffat någon?
    Jag svarade ja, Camilla 
    Det blev lite konstig stämning och plötsligt sa min pappa. 
    - jag går och kollar på sporten. 
    Jag var då kvar med min mamma och syster som började fråga massa frågor. Jag berättade att jag var bisexuell och det jag fick höra av min mamma var "äsch, det är nog bara en fas". 

    De tog mig inte seriöst vilket ledde till att jag kände mig tvingad att försöka träffa en av manligt kön. Det var en kille som kom från Örebro och började i min klass första året på gymnasiet. Han hade de intressena jag hade och lyssnade på samma band som jag. Jag tänkte att jag måste kunna bli kär i honom, så jag försökte. Det slutade med att han blev jättekär och jag kände obehag när det blev för intimt. Han flyttade tillbaka till Örebro efter ett år och jag kände för att satsa på nån med samma kön då det kändes mycket mer naturligt för mig. Jag kunde inte riktigt kalla mig för bisexuell efter de, utan kom ut som lesbisk. Jag träffade sedan min första seriösa flickvän som jag var tillsammans med i ett år. Det var underbart och jag var så lycklig. Det var dock ett problem, min mamma...

    Min mamma gav mig blickar och utskällningar för att jag höll min flickvän i handen på stan när hon var med, för att jag pussade henne bland folk eller om jag ens höll om henne. Hon sa till mig att hon inte är homofob men att vi får hålla på med pussande och gosande när ingen ser. Hon drog även klassikern att hon inte vill att jag ska råka illa ut om någon kommer och slår ner mig för att jag har flickvän och är kvinna. Detta var för mig jätte jobbigt, när jag äntligen funnit mig själv, att behöva dölja den jag är för att jag inte passade in i den "normala"bilden. På grund av hennes syn på mig har hon aldrig behandlat mina partners bra eller ens givit dem en chans. 

    Detta har tyvärr fortsatt enda tills idag. Jag har haft mycket problem med min familj då min mamma tryckt ner mig och sagt fruktansvärt elaka saker till och om mig. Detta har gjort att jag valt att säga upp kontakten med dem efter att jag konfronterat dem med hur de behandlat mig under hela min uppväxt. På grund av deras mobbning har jag hamnat i depression som jag nu försöker kämpa mig ur. 

    Idag vet jag bättre och jag vet att jag är lycklig när jag får vara den jag är utan att bli nertryckt av min egna familj. Jag har funnit min stora kärlek och flyttade från Småland till Norrland för att få vara med henne, för att bygga min framtid med henne. Vi har nu varit tillsammans i två år och är precis nyförlovade. Vi bor i ett litet rött hus med vita knutar på, tillsammans har vi en liten fransk bulldogg valp som är vår ögonsten. Jag har aldrig varit så trygg i någons närhet som jag är i hennes. Jag kan knappt vänta på att få bära våra barn och bilda vår lilla regnbågsfamilj.


    DELA FANNYS BERÄTTELSE: