FREDRIK HEBRAND


  • FREDRIK

  • "JAG ÄR EN JÄVLA STOLT BÖG!" 






  • "Jävla bög!" Det kallade de andra barnen mig redan när vi gick i trean. Fast då var det ju inte riktigt någon av oss som förstod vad det innebar, men att det var elakt att kalla någon så, det visste alla. Jag var inte som alla andra pojkar, det är sant. Jag tyckte om att kramas och visade känslor. Det var tydligen inte helt ok. Efter flera år av mobbing och utanförskap började jag i årskurs sju undra om de hade rätt? Precis som alla andra pojkar i den ålder, födda i globaliseringens tid upptäckte jag att internet var FULLT av porr! Jag tittade såklart på heteroporr, men efter ett tag började jag analysera vad det var jag egentligen tittade på. Jag kom fram till att det var killarna som var intressanta! I ettan på gymnasiet blev jag medlem på qx. Jag hade fortfarande inte träffat någon kille, men kände att jag snart var tvungen att prova! Jag var livrädd. Jag tyckte inte om att jag tyckte om det jag såg när jag tittade på bögporr. Framförallt hade jag enormt svårt att acceptera att alla haft rätt om mig, när de kallade mig för bög. Efter en tid stämde jag träff med en kille. Han var några år äldre än jag. Vi träffades och jag tog steget fullt ut. Jag mådde SÅ bra! Det fanns ingen tvekan! Jag gillade hur allt kändes och hur jag mådde. Självklart fick ingen veta! Jo, en. Min allra bäste vän. Det är han än idag. Jag var inte ens lite nervös för att berätta för honom. Han tittade på mig, sa "skönt att få det sagt antar jag", han gav mig en kram, sen var det inte mer med det. Kort därefter valde jag att berätta för min syster, som tog det väldigt bra.

  • Värre var det att berätta för mamma och pappa. Jag hade börjat gå på gayklubb, men till dem sa jag att jag var hemma hos min vän. Det satte honom i en jobbig situation när mamma en dag ringde och frågade efter mig. Den kvällen konfronterade hon mig och ville veta var jag varit. Jag tänkte att det var lika bra att erkänna. "Mamma, jag är bög". Tystnad. Hon hade redan vetat det. Länge. Hon sa att hon älskar mig oavsett vad jag är. Hon var ledsen, för hon menade att jag skulle få det jobbigare än "vanligt folk". Jag förstod hur hon menade. Och jag accepterade det. Pappa sa inget till mig på över en vecka. Han sörjde. Sörjde den son han förlorat. Eller snarare det liv han önskade för sin son. Det sörjde han. Och det måste en förälder få tid på sig att göra. Efter lite tid blev vår relation bättre än den någonsin varit.
  • Idag lever jag ihop med en man sedan 7 år tillbaka, min familj älskar honom och se tagit honom helt till sina hjärtan. Att jag är bög är inte det första jag berättar för en ny bekantskap. Jag säger att jag har en sambo eller partner. Sen kan folk få tro vad de vill. Frågar de så svarar jag. Har ännu inte stött på någon som ogillar vem jag är. Alla i min omgivning vet. Jag är lycklig och accepterar fullt ut den jag är. Jag är en jävla STOLT bög!


  • DELA FREDRIKS BERÄTTELSE: