Leo Gullberg

  • LEO

  • "DET ÄR EN KILLE OCH INTE EN TJEJ"

  • Jag kom ut som gay inför mina föräldrar för ca 1 år sedan. För mig var detta ganska jobbigt. Jag har kristna föräldrar, kristna far-/morföräldrar, en kristen släkt och kristna kompisar. Ingen visste, och jag vågade inte berätta. Det tog flera år innan jag vågade säga något. Jag sköt på beslutet, dag för dag och tänkte att jag ”berättar imorgon” – jag ville inte att dagen skulle komma, eller jo det ville jag men jag vågade inte.
    Vad skulle alla tycka, skulle jag bli utkastad, skulle de se på mig på ett annat sätt bara för att jag är gay, skulle mina vänner gå, skulle de bli ledsna att jag inte är ”normal”?

    Det tog flera år innan jag tillslut valde att berätta. Jag hade träffat en kille och kände nu att jag som 20åring var mogen att berätta, nu hade jag någon vid min sida som kunde stötta och förstå, oavsett hur alla andra skulle reagera.

    Jag var i Turkiet där jag jobbade för ett resebolag, det gjorde mig lugn eftersom jag ringde över Skype å skulle de bli arga kunde jag bara lägga på. Jag hade funderat länge och viste precis hur jag skulle börja samtalet . Klockan var 22.04 och jag väntade in i det sista innan jag klickade på den lilla blå luren på skärmen. Jag hade gråtit innan jag ringde och hade en stor klump i magen.
    Mina föräldrar är skilda, jag valde att ringa min pappa först.

    ”Hej pappa, det är något jag vill berätta…jag har träffat någon.. det är en kille och inte en tjej.”
    Jag han å tänka mycket medan jag formulerade mina meningar i huvudet, fingret var redo på tangenten som skulle bryta samtalet. Men jag behövde inte trycka. Min pappa var snabb med att svara,
    ”Men vad roligt, vem är han? Hur länge har ni varit tillsammans? …detta hade vi nog anat med tanke på att du aldrig haft någon tjej hemma.”

    Lättnaden sköljde över mig. Det var ju inte så farligt. Vi pratade en stund och pappa avslutade med att säga ”jag är glad för din skull”
    Det var skönt, och jag ångrade att jag varit så nervös.

    Men nu var det dags att ringa till mamma, och även om jag nu känt att det inte var så farligt att berätta kom klumpen i magen tillbaka.
    ”Hej mamma, jag har något jag vill berätta, jag har träffat någon och det är ingen tjej, utan en kille.”
    Mamma var tyst ganska länge, tills hon sa att hon annat det och att hon pratat om det på jobbet med hennes kollegor. Vi sa inte så mycket mer den kvällen utan vi la på som om det var ett helt vanligt samtal.

    Lättnaden över att få berätta var befriande. Det som jag gått och grubblat över, tänkt skulle bli så dramatiskt, blev istället helt vardagligt och lätt.
    När jag gick och lade mig fick jag ett långt sms från min pappa som avslutades med ”...vi är så stolta över dig”. Det var en punkt i mitt liv som förändrat mig som person och efter kännde jag mig 2 kilo lättare. Jag är fortfarande, efter 2 år, tilsammans med min pojkvän och vi kan visa vår kärlek öppet för alla. Det är underbart, vilket alla är värda!


  • DELA LEOS BERÄTTELSE: