Daniel 2 (mskl)





  • DANIEL 
  • "JAG VILLE VARA MIG SJÄLV"

  • Livet innan jag kom ut var inte roligt. 
    Jag har förträngt många år av min uppväxt för det är år som jag inte vill komma ihåg. Jag levde i en bubbla. 
    Instängd. Det var inte självvalt. Det var min omgivning som hade satt mig i bubblan för att jag var inte som dem. 
    När jag blev lite äldre så slutade jag försöka passa in. Jag ville vara mig själv. Jag började förstå vem jag var och vad jag har att ge. Det skulle ingen få ta ifrån mig. 

    När jag va 15 år så kom mina föräldrar hem från ett event. Jag stod i vardagsrummet och sjöng till nån låt jag gillade. 

    Min mamma berättade att de hade träffat en kollega till henne i stan. Kollegan var också en person som jag umgicks med på min fritid och jag har aldrig tänkt att jag behöver dölja min sexualitet för henne, eftersom hon själv var lesbisk. 

    Mamma sa att hon hade fått en "konstig" fråga av hennes kollega. 
    -va sa hon då? Frågade jag
    - hon frågade hur det kändes att ha en son som gillar killar, svarade mamma. 
    Är det så? Fortsatte hon. 

    Vid den här tiden så trodde jag att jag va bisexuell och det blev mitt svar. 
    Mina föräldrar tog det väldigt bra och sa att de älskade mig lika mycket oavsett vem jag föredrar att vara med sexuellt. 

    Under min uppväxt har det varit många i min omgivning som trott att jag var bög, dem hade rätt, men jag valde att berätta när jag kände att det var dags. 
    Det fanns ingen som kunde tvinga ur mig ett svar. 
    Eftersom det gick så bra att berätta för mamma och pappa så kände jag att jag kunde berätta för folk i skolan. De flesta tyckte ju att det inte vart en större hemlighet, men det var en lättnad för mig att slippa hålla inne med något. 

    Idag känner jag inget större behöv av att berätta för folk, speciellt inte någon som inte känner mig. Det har inte dem med att göra. Jag har väldigt få ggr frågat om någon annans sexuella orientering. 
    Vad ska jag göra med den informationen? 

    Hur som helst så tycker jag att man får välja själv om man känner att man vill berätta eller inte. 
    För mig var det väldigt smärtfritt och jag hoppas att alla som kommer ut får lika stort stöd från familjen. Nu vet jag att det inte är så, men då hoppas jag att DU har vänner som du kan vända dig till och om det skulle vara uteslutet så finns det många hjälpsiter som man kan vända sig till t.ex. RFSL.se 

    Kom ihåg att du inte är ensam. Många andra har suttit och sitter i precis samma sits och det blir bättre. 

    DELA DANIELS BERÄTTELSE: