Pierre





  • PIERRE
  • "JAG HAR LEGAT MED EN KILLE"

  • Jag upplever att man som homosexuell kommer ut hela tiden. Det är aldrig över, det tar aldrig slut. Man kommer ut för barndomskamrater, vänner, arbetskollegor, man kommer ut i samtal med främlingar, för be-kantas bekanta, för familjens vänner och för i princip alla man träffar vid något tillfälle. Och det är viktigt. För ju mer vi kommer ut desto mindre spelar det någon roll.
    Att komma ut på riktigt, var för mig att berätta för mina föräldrar att jag gillade killar. Jag var sjukt nervös och det var även mitt livs jobbigaste samtal men ändå så var det så väldigt enkelt.
    Under hela min uppväxt var bög ett negativt laddat ord. Det drogs skämt om bögar, man kallade någon man inte gillade för bög och jag tänkte för mig själv att fy fan vad äckligt att vara bög. Det är inte förens långt senare som jag insåg att allt jag kände och tänkte egentligen var ett bevis på att jag själv var just bög.
    Det hela började med en resa till Thailand med mina föräldrar och en tjejkompis. Där i Thailand så fick jag så otroligt mycket uppmärksamhet av killar, självklart blev jag smickrad men det väckte även en tanke i mig att det kanske var helt okej att gilla killar. Min tjejkompis som hade ett par gaykompisar tyckte att jag inte alls behövde ha någon ångest för det.
    När jag kom hem till Sverige igen så började jag leta på internet. Hittade ett forum och jag började chatta med en kille. Bestämde träff med den här killen och åkte hem till honom. Vi käkade middag och nervöst satt jag i soffan när han frågade mig vad jag var nyfiken på. Jag svarade att jag skulle vilja testa att kyssa en kille… Det slutade givetvis med att vi gjorde mer än så.
    Dagen efter pratade jag med min lillebror. Samtalet gick ungefär till så här;
    – Jag måste berätta en sak.
    – Vadå? Vad har hänt?
    – Jag har legat med en kille!
    – Va?? Är det sant? Varför?
    – Jag var nyfiken och ville testa.
    – Okej, men har du slutat intressera dig för tjejer?
    – Vet inte, det hela är så nytt!
    – Men då är du nog bara bisexuell.
    – Ja, kanske det! Vi får se…
    Konstigare än så var det inte med brorsan. Innerst inne visste jag ju att jag hade hittat rätt, att jag är bög och att jag inte alls var bisexuell. Dessutom var det ju inte det här samtalet som jag fruktade.
    Det tog två år. Jag hade träffat några killar och sen helt plötsligt så fanns han bara där. Killen jag inte kunde sluta tänka på. Killen jag inte kunde sluta le med. Killen jag blev upp över öronen dunderförälskad i. Jag ville berätta för hela världen hur kär jag var i honom, men hur skulle jag kunna göra det när mina föräldrar fortfarande inte visste att jag var bög?
    En sensommarkväll tog jag bilen ut till mina föräldrar. Vi skulle grilla. Minns inte ens vad vi åt, jag var så nervös att jag kastade i mig maten. Det var nu det skulle ske. Det var nu jag skulle säga. – Jag gillar killar. Min mamma skulle såklart börja gråta och skrika åt mig. Min pappa skulle tystna och sen titta mig i ögonen och säga åt mig att han minsann inte hade uppfostrat en bög och be mig gå… Säga åt mig att aldrig komma tillbaka.
    Med darrande röst sa jag, – Jag har träffat någon.
    Mamma svarade, – Jaha, vem är det?
    – Det är en kille som heter Håkan.
    – Jaha, vad roligt, hur träffades ni?
    Mentalt så föll jag fritt. ”Jaha, vad roligt, hur träffades ni?” Vart var gråten? Vart var anklagandet? Vart var chocken? Allt jag gått och fasat uteblev.
    Pappa var helt tyst. Det är nu det kommer, tänkte jag. Det är nu jag blir utslängd.
    – Vad tänker du på pappa?
    – Vad ska jag säga? Det är som det är och vi älskar dig oavsett!
    Ehhh. Vad är det som händer?
    Mina föräldrar fortsatte med att försäkra mig om att de älskade mig och att de bara ville att jag skulle vara lycklig. Att mina pojkvänner alltid är lika välkomna som min lillebrors flickvänner. Men de bad även om lite tid att smälta det hela, att det kanske inte var läge att komma hem med en kille och råhångla med honom i soffan på direkten. Men på sikt skulle det inte vara några problem.
    Mamma undrade också om det var i Thailand som mina tankar på killar började. Hon hade på känn att det kanske kunde var så att jag gillade killar där och då. Det är läskigt hur väl ens mamma känner en, men samtidigt så tryggt.
    Det året fyllde pappa 50 år. Vi var där, jag och min pojkvän. Vi höll varandra i handen och jag presenterade honom för hela släkten, för alla mina föräldrars vänner och bekanta. Och alla var glada för vår skull!
    Sen dess har jag aldrig känt att det har varit jobbigt att berätta för någon att jag är homosexuell. Egentligen behöver jag inte ens säga det, för det är vad jag är och det är inget konstigt med det.

    DELA PIERRE BERÄTTELSE: